De två sista veckorna har verkligen bara sprungit förbi med inskolning på dagis! Nu känner jag att jag verkligen har kommit in i ledigheten, att jag och Majken har funnit varandra, då är det tyvärr dags att återvända till jobb. Inte för att jag inte gillar mitt jobb, snarare tvärtom men all tid med Majken är så värdefull...
Vi började förra måndagen med inskolningen, de två första dagarna var jag med hela tiden. Det var en timme om dagen och det skilde inte sig så mycket ifrån öppna förskolan för Majkens del. Det är ett litet dagis med 8 barn och 2½ personal (det är inte bildligt talat med en halv person som jobbar på dagiset utan delar sin tid med matlagning också) och Majken är ensam flicka(!!!)
Dag 3 var det dags för mig att lämna Majken själv en timme, kläderna for av och knappt hann jag säger --Hej då Majken, innan hon sprang in till grabbarna och lekte. Dag 4 och 5 utökades tiden till två timmar per dag. Allt ännu frid och fröjd.
Faster Lena varnade mig för bakslag och visst, på måndagen i vecka 2 var det mycket svårare. Men du Majken, jag ser att du slutar gråta när du inte har mig i synhåll längre :)
I tisdags var det dags för lunch på dagis, pasta med köttfärssås. Majken har dock fått för sig att det är en rätt som gäller så pasta var det!
I onsdags tyckte jag det var lite barn när vi lämnade med tänkte inte på det. Det var potatismos och falukorv, Majken sin vana trogen åt mos! När jag hämtade låg barnen och sov, 2 stycken, alla andra var hemma sjuka och fröknarna hade tyckt Majken var lite varm och misstänkte att hon också var drabbad.
Igår och idag har Majken haft öroninflammation så det blev aldrig någon full inskolning och det kommer säkert ta några dagar till innan hon funnit sig fullt till rätta. Det är underbar personal som verkligen tar sig tid för min dotter, jag känner mig trygg att ha Majken där.
Resten av tiden mellan dagis har vi hängt med farfar, farmor, Annika och Alexander, Faster, Mamma, dom flesta som vill hänga med oss :)
"Pappa vi har städat lite också faktiskt!"
